Vitryssland - En demokrati?: Vitryssland – Där Mänskliga rättigheter faller ovant

Mänskliga rättigheter ser jag som en stor faktor till att ett land ska få kallas demokratiskt, så hur står sig Vitryssland till detta?

Ett ständigt topic på EU- möten är situationen i Vitryssland. Ska man fortsätta behandla landet som en demokrati även fast de saknar yttrande-, tryck- och pressfrihet, rättfärdiga val, rättssäkerhet, valmöjligheter, mänskliga rättigheter och andra demokratiska kriterier?

Vitrysslands regim arbetar hårt för att minimilasera männskorättsorganisationer, detta gör de b.la. Genom att granska de extremt hårt och peka på de minsta detaljer som t.ex. i fallet Pljatforma. Pljatforma är en människorättsorganisation som grundades för drygt ett år sedan efter att grundaren, Andrej Bandarenka, suttit oskyldigt dömd två år i fängelset för ekonomisk brottslighet. Han insåg där inne hur dålig situationen är för fångarna som ofta är, precis som han var, oskyldigt dömda och grundade där efter Pljatforma. Organisationen hjälper politiska fångar, granskar mänskliga rättigheter på fängelser såväl som i samhället och då lyckats få upp olika människorättsfrågor på tapeten. Organisationen blev dock förra tisdagen förbjudna av en domstol i Minsk. Domstolen meddelade den formella orsaken, sena skattedeklarationer och feluppgiven adress i dokument. Grundaren till Pljatformas förklarar valet av annan adress, än den juridiska, som ett lättare sätt för korrespondens. Han berättar även att organisationen redan bötfällts för den försenade deklarationen.

Man kan tydligt se att detta beslut har politiska grunder. Regeringen blir rädda för hur Pljatforma kan påverka samhället och väljer då att stämpla de som brottslingar och döma de för ett brott knappt straffbart. Pljatforma är varken den första eller sista organisationen som kriminaliseras, trakasseras eller pressade av regeringen som vill tysta deras röster.

Ett annat exempel är organisationen Vjasna där en av de ledande medlemmarna pressats till att lämna in inkomstdeklarationer för de senaste åren. Hon har även kallats till förhör hos säkerhetstjänsten. Dessa ska nu gå igenom hennes deklarationer på jakt efter något att bygga ett åtal på.

Detta sätt att tysta människorätts försvarare genom att skrämma de med åtal är som sagt vanligt i Vitryssland. Regeringens sätt att hantera fångar genom att t.ex. misshandla de och mata de med djurfoder är något som dessa organisationer vill lyfta till ytan. Men lyckas de med det kommer folket inte ha förtroende för makthavarna, om de nu har det vid detta slaget. Regeringen behåller sin starka makt genom att hota de som jobbar för ett rättvisare samhälle, för en demokrati.

Vitryssland bryter mot FN:s mänskliga rättigheter på flera punkter, med betoning på yttrandefriheten och tortyr. FN har därför tagit upp Vitryssland på agendan ett bra tag nu, mycket tack vare den Svenska regeringens ledande roll i kampen om demokrati i Vitryssland. Sverige har än så länge satt upp journalistutbildningar för att få folkets röster hörda och arbetat med miljö- och sociala projekt i landet. Men än så länge ses inga större förändringar i landet när det kommer till den övergripande politiken. Varför går inte FN på hårt som den stora, internationella organisation de är?

Jag tycker man kan se ett samband här men Vitrysslands tajta relation till Ryssland. Mer än 50 % av Vitrysslands utrikeshandel är med Ryssland. Ryssland ser därför till att stötta sitt grannland. Som gammal Sovjetstat har Vitryssland kvar mycket av sammanhållningen med Ryssland och det stora landet i norr blir som en trygghet. Andra länder i Europa samt stormakten USA har stor respekt för Ryssland och känner en brist på tillit till landet. Ryssland må ha förlorat mycket av stormakts-titeln de höll hårt under 1900-talet men är än idag någorlunda fruktat av andra länder. De angrep 2008 Georgien och gick in med militär, detta skrämde andar länge i Europa och man såg då ett exempel på hur Ryssland fortfarande har en militär auktoritet. Jag ser en länk mellan Europas och USAs smårädsla och brist på tillit till Ryssland, och EU samt FN:s låga profil när det kommer till Vitryssland. Man kanske måste arbeta med relationen till Ryssland för att våga gå in med hårdhandskarna i Vitryssland. Dock kan detta bli en svårare uppgift. Det blir en svår balansgång då en ingång i Rysslands politik skulle kunna förändra historien på både gått och väldigt ont.