Ifall Andrzej Poczobut blir dömd till fängelse är det inte första gången någon som motsätter sig och ifrågasätter landets regim. Ett annat exempel är den politiske dissidenten Andrei Sannikov. Han blev dömd till fem års fängelse i maj 2011 då han sägs ha organiserat demonstrationer. EU jobbade för att hans skulle släppas och 2012 släpptes han motvilligt av presidenten. Sedan han frisläpptes har han enligt sin fru levt under ständigt hot från Lukasjenkos regering.
Dessa två män är en minoritet av alla som fängslats i och med att de uttryckt negativa åsikter eller frågesatt regimen i Vitryssland under den 18-åriga period som Alexandr Lukasjenko styrt landet. Bara under de senaste två åren har 2200 människor fängslats för att de uttryck regimkritiska åsikter.
Man kan klart se en felaktig länk i den vitryska ”demokratin”. I landet finns ingen åsikts-, yttrande- eller tryckfrihet. Människorna som bor i landet får inte reda på vad politikerna gör och ingen tidning vågar ifrågasätta regimen då de vet att detta kan sätta de i fängelse. Faktumet att det är staten som har monopol på tryckerier, TV- och radiostationer och postgång har de kontroll över allt som kommer ut. Folket får bara reda på det som regeringen vill förmedla, därför har det vitryska folket den bilden av omvärlden som staten vill att de ska ha. Denna bild stämmer ofta inte överens med verklighetsbilden. De får även höra lite om revolutioner om i världen, ett exempel är arabiska våren som det stått lite om i vitryska medier. Jag skulle med säkerhet kunna förklara att detta beror på att regeringen inte vill ha revolution. Skulle vitryssar läsa om hur befolkningen i andra länder stått upp mot högre makter skulle detta kunna sporra de till att göra revolution och stoppa den nuvarande makthavren Alexandr Lukasjenko.
Kan man då kalla Vitryssland en demokrati? Människorna får inte yttra sig om sina åsikter och valen i landet blir inte godkända av utländska valobservatörer. Jag skulle säga att Vitryssland är en självklar diktatur styrd med järnhand av presidenten Alexandr Lukasjenko. Staten gömmer sig bakom en falsk demokratifasad där de har val och befolkningen får gå och rösta på dem de vill ska styra landet. Men bakom kulisserna sitter en regering som är noga utvald av Lukasjenko, en regering som håller stenhård koll på vad som skrivs i pressen om de och ser till att befolkningen endast får reda på det positiva med regeringen.
Vad ska man då göra åt detta?
Eftersom att den vitryska befolkningen inte får värdeneutrala budskap är det många som inte ser alla de grymheter som sker i landet. Många av jordbrukarna och de statligt anställda känner även att de har Lukasjenko att tacka för sin utkomst och inkomst och känner då en lojalititet gentemot presidenten samt. Man måste alltså få upp befolkningens ögon för den diktatur de lever under. Detta blir svårt då den Vitryska staten har monopol på att media. Utländska hemsidor blockeras från internet vilket gör det svårt för utländska organisationer och frihetskämpare inte når fram till folket. Detta blir för mig en fråga om politik i högsta grad där andra länders regeringar, EU, FN och större internationella organisationer måste sätta Vitryssland högst på prioriteringslistan. Den vitryska regeringen kan fängsla sitt eget folk men inte utländska politiker.
Om inget sker kommer aldrig folket få rätt information och rätt bild av samhället kommer aldrig ges ut. Oppositionen kommer inte ha möjlighet till att vända politiken och diktaturen komemr fortsätta. Med kunskap kommer makt, utan kunskap ingen makt. Folket behöver kunskap för att kunna göra revolution.
http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Vitryssland/Massmedier
http://vitryssland.wordpress.com/tag/censur/
http://humanrightshouse.org/Articles/18260.html
m.flr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar